En första reaktion frà¥n Italiens Irakkommittà©er efter det italienska valet
Valet har lett till ett helt annat resultat än det som förväntades. Men i frà¥gan om Irak, om tillbakadragandet av ockupationstrupperna, sades nästan ingenting under valkampanjen. Vi stà¥r inför en tystnad frà¥n bà¥da sidor som stämmer överens med den uppfattning som vänster och höger har gemensam. Det ställningstagande som har förenat bà¥da sidor är att dra tillbaka den italienska truppkontingenten i à¥r, men pॠett sätt som bekräftar Italiens servila allians med USA. Det betyder att Italien ska vara kvar i Irak, men i civila kläder.
För den nya center-vänsterregeringen, med dess extremt bräckliga majoritet, är beslutet om Irak ett av de viktigaste och mest emotsedda.
För en mà¥nad sedan anslog Piero Fassino, ledare för Vänsterdemokraterna (Democratici di Sinistra), tonen: tillbakadragande under 2006 (vilket även är Berlusconis inställning) i kombination med en samling à¥taganden av ekonomisk, politisk och säkerhetsmässig art. Ett exempel pॠdetta är att Italien ska sända en betydande polisstyrka till landet för att stödja den irakiska marionettregimen.
I en intervju för den franska tidningen Le Monde den 12 april sa Romano Prodi, utan att specificera nà¥got datum: “Vi kommer att dra tillbaka và¥ra trupper enligt en överenskommelse först av allt med den legitima regeringen i Bagdad, och vi kommer att skicka en civil kontingent för att bidra till à¥teruppbyggnaden av Iraks infrastruktur.” Vad detta egentligen betyder förklarar den nya regeringens sprà¥krör, tidningen La Repubblica: Den befintliga italienska militära truppen i Irak kommer att dras tillbaka under 2006, men för att säkerställa alliansen med USA och gagna det italienska olje- och gasbolaget ENI:s intresse av oljefyndigheterna i provinsen Dhi Quar[1], ska en femtedel av soldaterna (ungefär 600) stanna i Irak som beväpnade ledsagare till civila kontingenter, där bà¥da stà¥r under USA:s kommando.
Detta är sà¥ledes ingalunda ett omedelbart tillbakadragande, som Fausto Bertinotti, ledare för Rifondazione Comunista, felaktigt pà¥stà¥r. Detta är ett delvis tillbakadragande som ligger väl i linje med USA:s strategi att “normalisera” Irak med militärbaser och ungefär 50 000 soldater kvar i landet.
Dess bättre är situationen i Irak là¥ngtifrà¥n stabil: motstà¥ndet är fortfarande starkt och det inbördeskrig som USA försöker anstifta ger inte det avsedda resultatet.
Därför förblir Italien underkastat USA. Bakom slöjan av humanitär “à¥teruppbyggnad” kan vi se den välkända koloniala aptiten. Eftersom man inte är nöjd med att ha ockuperat och förstört landet, vill man nu plundra det.
Den sॠkallade “alternativa vänstern” har inte sagt ett ord ännu. Tänker den fortfarande tiga när detta bedrägeri beseglas som regeringen Prodis officiella politik, som vänstern utgör en organisk del av?
Italiens Irakkommittà©er, 16 april 2006
[1] Även “Dhi Qar”; ligger nordväst om provinsen Basra och harÖversatt av Anders Püschel
