Ett brev inifrà¥n Israel av en aktivist i Abnaa el Balad[1]
I och med vapenvilan tog den fas som vi gà¥tt igenom under den senaste mà¥naden – det “öppna kriget” – slut. Alla medger att Muqawamah – motstà¥ndsrörelsen [2] – har vunnit den här delen av kriget. Det är underbart, och dessutom är det första gà¥ngen arabiska styrkor har besegrat Israel i krig, och det är verkligen skönt att vara pॠden vinnande sidan. Man kan se att alla sionister är pॠverkligt dà¥ligt humör.
För oss har den senaste mà¥naden varit mycket underlig. Trots att vi var aktiva sॠgott som varje dag (vi organiserade och deltog i demonstrationer 3 till 4 gà¥nger i veckan och gjorde andra aktioner därutöver) upplevde jag mer än nà¥gonsin att den verkliga politiken, den verkliga förändringen i världen, görs av andra människor som använder andra metoder.
Under den här mà¥naden har den israeliska polisen och folket varit mycket mera rasistiska än de vanligen är. De kände att de höll pॠatt bli besegrade av Hezballah, men kunde inte göra nà¥gonting à¥t det, sॠistället angrep de oss. Vi angreps av israeler under và¥ra demonstrationer (till exempel genomförde den studentorganisation som är knuten till Avoda (Arbetarpartiet) [3] förberedda angrepp pॠantikrigsdemonstrationer, i synnerhet demonstrationer av “Kvinnor i svart” [4]) och polisen undertryckte demonstrationer och slog oss besinningslöst. Mà¥nga människor fick sitta i fängsligt förvar över natten efter fullständigt lagliga demonstrationer.
Det är viktigt att förstॠatt à¥tminstone à¥ttiofem procent, och kanske mer, av det sionistiska samhället – judarna i Israel – stödde kriget och att det inte fanns nà¥gra antikrigsröster inom den sॠkallade “israeliska vänstern” eller “sionistiska vänstern”. Det var bara under den sista veckan av kriget, dॠdet stod klart att Israel höll pॠatt förlora, att Israels bästa kommandosoldater höll pॠatt besegras av Hezballahs gerillakrigare, att stridsvagnarna, helikoptrarna och fartygen blivit dödsfällor för de israeliska soldaterna och att det israeliska samhället tagit skada av raketbeskjutningen, som en del inom den “sionistiska vänstern” började kritisera kriget. De genomförde en demonstation som var liten (500 personer) och hade paroller som underförstod att de delade de sionistiska förutsättningarna.
Den antikrigsrörelse som vi har här – jag talar inte om en organisation, utan snarare om enskilda som tillsammans organiserade protester mot kriget – utgà¥r främst frà¥n de arabiska partierna och rörelserna och nà¥gra radikala enskilda judar och judiska organisationer, som Anarkister mot apartheidmuren [5]. I demonstrationerna i Tel Aviv var hälften av deltagarna araber, i Haifa, som är en blandad stad, var kanske sjuttiofem procent araber.
Till följd av detta utpekade rörelsens paroller Israel som direkt ansvarigt för aggressionen. De mest populära slagorden var, pॠhebreiska: “Försvarsminister Peretz, hur mà¥nga barn har du dödat idag?”, “Alla ministrarna är krigsförbrytare”, “Vem är terrorist? Det är Olmert/Peretz, den fascisten” och “Olmert mördare, Libanon kommer att vinna kriget”; och pॠarabiska: “I Taibeh och Maroun e-Ras har ockupationsarmà©n fà¥tt stryk” och “Bint Jbeil, du har besegrat den sionistiska armà©n” [6] et c. Det finns naturligtvis slagord som vi inte kunde skrika, eller skriva, eftersom man kan à¥ka i fängelse i flera à¥r för det. Till exempel blev en man frà¥n Nasaret för fem à¥r sedan dömd till tre à¥rs fängelse för att ha hà¥llit upp ett foto av Nasrallah i en Jordens dag-demonstration [7]. Detta i enlighet med lagrummet om “stöd till terroristorganisation”.
Översättning av Anders Püschel, som ocksॠtillfogat nedanstà¥ende förklarande noter.
[1] Abnaa el Balad är en palestinsk organisation som bekämpar staten Israel pॠde omrà¥den som den ockuperade 1948, och som verkar för de palestinska flyktingarnas rätt att à¥tervända, för ett slut pॠden israeliska ockupationen och pॠsionismens apartheid, och för upprättandet av ett demokratiskt och sekulärt Palestina. (Organisationen ska inte förväxlas med det arabiska partiet Balad i Israels Knesset. [2] Al-Muqawama al-Islamiyya (“Det islamiska motstà¥ndet”) är Hezballahs väpnade gren. [3] Mifleget Ha’Avoda HaIsra’elit (“Det Israeliska Arbetarpartiet”) är Arbetarpartiets i Israel gällande officiella namn. [4] Women in Black (“Kvinnor i svart”) är en israelisk fredsrörelse som startades 1988 av judiska kvinnor i Jerusalem i anledning av den israeliska repressionen mot den första palestinska intifadan. [5] Anarchists Against the Wall (“Anarkister mot muren”) är en löst sammanhà¥llen organisation av israeliska anarkister och frihetliga som bildades i april 2003 för att bekämpa Israels murbygge. [6] Taibeh, Maroun e-Ras och Bint Jbeil är orter i den sydlibanesiska provinsen Nabatiye. [7] Yawm al-Ard (“Jordens dag”) som infaller den 30 mars, är en protestdag som genomförs varje à¥r sedan 1976 av palestinier i och utanför Palestina mot den israeliska statens expropriering av arabisk mark i Palestina.
