Europeerna försöker bara genomföra sionisternas mà¥l med andra medel
Det libanesiska folkets motstà¥ndsrörelse, och i synnerhet dess spjutspets Hezballah, är den klara segraren i den senaste ronden i konflikten i Mellanöstern. Israel kunde inte uppnॠsitt uttalade mà¥l att besegra Hezballah pॠslagfältet och tvingades till ett förnedrande tillbakadragande. Ingen kan pॠallvar förneka just detta faktum som ocksॠtydligt erkänns av opinionen i Israel.
Israel var inte bara oförmöget att à¥samka Hezballah ett nederlag men visade sig ocksà¥, som en konsekvens av detta, inte kunna provocera fram ett nytt inbördeskrig. Tvärtom stärktes enheten i landet av Hezballahs förmà¥ga att försvara det mot sionismen. Om Hezballah till och med kunde besegra Israel, vem inom landet skulle dॠvà¥ga angripa dem militärt?
Detta är en enastà¥ende seger värd att hylla, som visar att det först och främst är folket själv och inte underdà¥niga regimer som kan bromsa sionismen och den imperialistiska aggressionen. Och det är med säkerhet ett för araber och muslimer inspirerande exempel som kommer att fॠefterföljare.
Trots att vi bör uppskatta denna seger, fà¥r vi inte lura oss själva till att tro att den var fullständig. Vänner sà¥väl som fiender vet att att detta bara var ett slag i det krig mot den sionistiska kolonialismen och imperialismen som redan har pà¥gà¥tt i ett à¥rhundrade. Nya attacker förbereds för att försvaga den motstà¥ndets axel som hà¥ller pॠatt framträda och nu vinner mark i och med Hezballahs framgà¥ngar. Frà¥gan hör oupplösligt ihop med Irans kärnenergiprogram som utmanar USA:s och Israels dominans över regionen.
Segern är inte bara ofullständig i sin omfattning, men ocksॠför att FN:s säkerhetsrà¥ds resolution 1701 och utplaceringen av ungefär 15 000 tungt beväpnande europeiska krigsberedda trupper i Libanon utgör en tidsinställd bomb riktad mot motstà¥ndsrörelsen. Visserligen är trupperna varken förmögna eller villiga att fortsätta Israels militära härtà¥g för att krossa och avväpna Hezballah, och de har till och med kommit till Libanon med Hezballahs godkännande, vilket förutsätter en slags ickeangreppsavtal. Men detta gäller bara för tillfället.
De ledande staterna Frankrike och Italien har uppgett att de ska sätta stopp för vapenleveranserna som kommer via Syrien. Detta kommer att utnyttjas för att pressa och hota Syrien. Redan frà¥n första början föreslog Frankrike till exempel att hela Libanons gräns med Syrien skulle stängas, vilket inte bara skulle ha begränsat Libanons suveränitet pॠett aldrig skà¥dat sätt utan samtidigt ocksॠskulle ha varit ett sätt att visa militär styrka mot Syrien. Det är osannolikt att de imperialistiska trupperna skulle kunna stoppa vapenflödet, men blotta försöket syftar till att provocera fram en ny konfrontation.
Samtidigt är syftet med de europeiska trupperna att sätta press pॠdet politiska systemet, att hjälpa de pro-imperialistiska krafterna kring den regeringskoalition som leds av Hariri-klanen, att göra det möjligt att avväpna Hezballah och att försvaga Hezballahs anti-imperialistiska koalition. Enligt dessa planer ska den libanesiska armà©n under Hariri-koalitionens kontroll stärkas för att ta Hezballahs plats.
Vid eventuella lokala eller regionala förändringar kan de västerländska truppernas roll förändras plötsligt. Det skulle kunna komma en israelisk räd, som Hezballah besvarar, vilket leder till en sammanstötning med Hezballah, nà¥got som sionisterna säkert kommer att försöka uppmuntra. Spänningarna i Libanon och gentemot Syrien kan ocksॠförstärkas om Nicolas Sarkozy – en obändig sionist som fullständigt stà¥r bakom USA – efterträder Jacques Chirac som Franrikes president, eller om de eskalerande hoten mot Iran ökar ytterligare. Oavsett vad som kommer att hända är det klart att de europeiska imperialistiska styrkorna är en tillgà¥ng för Israel och USA, sà¥väl som för de reaktionära krafterna inom Libanon.
Under tiden stödjer resterna av den avvecklade antikrigsrörelsen i Europa, liksom den officiella vänstern, trupperna i Libanon. Deras insats beskrivs som en fredsinsats och ett alternativ till den egenmäktiga och krigshetsande uppfattning som USA och Israel stà¥r för. Man hyllar löjligt nog till och med trupputplaceringen som en à¥terupprättelse för FN och början till en världsordning med mer än ett maktcentrum. Det man i verkligheten gör är ingenting mindre än att maskera den nya ockupationen.
I motsats till detta kämpar Campo Antiimperialista inte bara för att de intervenerande trupperna ska dras bort frà¥n Libanon (liksom frà¥n Irak, Afghanistan, Bosnien et c) men ger ocksॠöppet stöd till det libanesiska folkets motstà¥ndsrörelse och i synnerhet Hezballah. Bara en folklig, religiöst gränsöverskridande koalition kring Hezballah kan säkerställa Libanons oberoende. Hezballah bör inte avväpnas utan bör tvärtom ta över statsmakten tillsammans med sina allierade, inklusive Michel Aoun och andra.
Men frà¥gan gäller mycket mer än Libanon. Vi stà¥r inför en regional upptrappning. USA och sionisterna kan inte acceptera att det framträder en motstà¥ndskoalition ledd av ett Iran som är utrustat med förmà¥gan att tillverka kärnvapen. Nà¥gon slags föregripande aktion förbereds. Som vi har sett i Libanon, Irak och pॠandra platser är det bara folkliga motstà¥ndsrörelser som kan stॠemot imperialistisk aggression. Uppgiften är att sprida och förena dessa rörelser i hela den arabisk-muslimska världen och att först och främst störta marionettregimerna i Egypten och Saudi-Arabien. De folkliga motstà¥ndsrörelserna mà¥ste förbereda sig för befrielsekriget.
Sist men inte minst fà¥r vi inte glömma den olösta Palestina-frà¥gan som är en av de centrala underliggande angelägenheterna. Vi framhärdar i att en demokratisk och anti-imperialistisk stat i hela Palestina är den enda möjliga lösningen pॠden sionistiska kolonisationen och dess rasistiska apartheid-politik mot den inhemska arabiska befolkningen.
Ut med ockupationstrupperna ur Palestina, Irak, Afghanistan och Libanon!
Nej till den krigshetsande upptrappningen mot Iran och Syrien!
Stöd de arabisk-islamiska motstà¥ndsrörelserna!
Ned med Israel och USA-imperiet!
Fred är omöjligt utan rättvisa, d v s de arabiska folkens självbestämmande!
Campo Antiimperialista
15 september 2006
Översättning: Anders Püschel
