Vi fortsätter stödja motstà¥ndsrörelsen
Là¥t oss tala klartext: Den sunnitisk-shiitiska
konflikten i Irak har under det senaste halvà¥ret växt till en sà¥dan styrka att
man kan tala om nà¥got slags inbördeskrig.
Det hjälper föga, att endast förklara bort
detta med bara peka pॠallt detta är ett resultat av splittringsmanövrar och
manipulationer av USA och sionismen – som mà¥nga av và¥ra vänner i den irakiska motstà¥ndsrörelsen
brukar göra.
Visst har USA i hög grad bidragit till denna
konflikt, utan att det var deras avsikt frà¥n början. För inbördeskriget
indikerar pॠinget vis nà¥gon framgà¥ng för Washington, tvärtom visar det pॠdess
fiasko, därför att de fullständigt förlorat kontrollen över situationen.
Man kan söka sig tillbaka till historien till
denna konflikt. Men det var inte oundvikligt att denna konflikt skulle leda sà¥
là¥ngt. Eller att se pॠdet annorlunda: de avgörande orsakerna finns i de nuvarande
intressekonflikterna.
I syfte att störta Saddam Hussein och hans
Baathregim, kastade de neokonservativa alla sina tidigare prioriteringar för
regionen ut genom fönstret. Sॠsent som 1991 ansà¥g Washington att Baathpartiet
var det mindre onda jämfört med den proiranska shiitiska politiska Islam och
följaktligen med denna strategi tillät man Saddam att krossa ett shiitiskt
uppror.
Ända till 2003 var fruktan för Iran och dess
ökande inflytande över hela arabiska viken och regionen i övrigt, det som
upptog huvudparten av Washingtons bekymmer.
De neokonservativa trodde att de skulle kunna
undanröja alla politiska hinder med den rà¥a militära makten. Till en början
drömde de om att de genom sina egna politiska agenter, Chalabi och Allawi,
kunde sätta upp en lojal marionettregering i Irak pॠsamma enkla sätt som USA
styr halva världen. Men dessa planer har kollapsat.
Det var inte bara motstà¥ndsrörelsens ökande
styrka – den som hade sin bas sunnibefolkningen som drabbade ockupanterna. Det
som hände med de som USA tillsatte var exakt det som erfarna veteraner i den
amerikanska makteliten tidigare varnat för. De kom under proiranska krafters
inflytande, för vilka den amerikanska ockupationen var det mindre onda i
förhà¥llande till Saddamregimen men vilka under ändrade förhà¥llanden snabbt och
lätt kan vända sig emot USA.
Pॠsॠvis har Washington hamnat mellan tvà¥
stolar. Frà¥n den tidigare politiken att dämma upp bà¥da sidor, alltsॠBaath i
Irak och mullorna i Iran, som varit den amerikanska politiken i arabiska viken
sedan den iranska revolutionen 1979, har amerikanarna hamnat i en situation där
de alienerat sig frà¥n bà¥da krafterna.
De proiranska styrkorna etablerade en
terrorregim i Bagdad. Kärnan bestod av Badrbrigaderna frà¥n Hakimfamiljen, som
är knutna direkt till den iranska militärapparaten. Med godkännande och med
Washingtons stöd organiserade de en häxjakt som riktade sig mot de à¥terstà¥ende
Baathmedlemmarna. Deras amerikanska uppbackare kallade denna hämndkampanj
euforiskt för “avbaathifiering”.
Ju mer motstà¥ndet tilltog i styrka, desto mer
kom motstà¥ndsrörelsen självt att bli en mà¥ltavla för dödspatrullernas terror.
Eftersom motstà¥ndsrörelsen fà¥tt sitt största stöd hos sunnibefolkningen kom
dödspatrullernas attacker att ta en antisunnitisk karaktär.
Ända frà¥n inbördeskrigets utbrott finns där
klart skyldiga. Jämte Washington finns där ocksॠTeheran med sina lokala
allierade.
Motstà¥ndsrörelsen slog naturligtvis tillbaka
attackerna. Den försökte göra det pॠett icke-sekteristiskt sätt. Men med tanke
pॠde överlag starkt religiöst islamska dragen i den nationella
motstà¥ndsrörelsen var det omöjligt att undvika att se att sekteristiska
hämndaktioner ägde rum.
I synnerhet de salafistiska strömmingarna (där
al-Qaida bara är en av dem) utnyttjade den uppkomna situationen för att driva
sin egen öppna chauvinistiska antishiitiska agenda. Trots att denna form av
islam inte har nà¥gra historiska rötter i Irak, kunde den med bakgrund av
ovanstà¥ende situation, fॠett politiskt fotfäste i det ockuperade Irak.
Genom en ond cirkel av sekteristiska attacker
och motattacker har detta obevekligen lett till ett inbördeskrig. Genom att sà¥
skett har situationen glidit ur USA:s kontroll, eftersom händelseutvecklingen
stärker de krafter som inte är under USA:s kontroll, som är politiska
“löshästar”, som även kan vända sig mot USA.
Till detta skall läggas det faktum att USA
självt har beskrivit sin invasion som en export av demokrati, fred, och
välstà¥nd. Världen kan i dag betrakta det kaos som Irak befinner sig i som en
indikation pॠUSA:s svaghet, som underkräver USA:s trovärdighet och med detta
sin makt.
Med detta scenario som nu spelas upp sॠändras
situationen och perspektivet, à¥tminstone tillfälligt, pॠmöjligheten att
etablera en nationell motstà¥ndsfront som skulle kunna inkludera en stor del av
det shiitiska politiska fältet. Den mest beklagansvärda bestà¥r därvid i den
rörelse som har mest stöd hos de fattiga shiitiska massorna, under ledning av
Muqtada al-Sadr.
Det är inte bara vi, men även delar av
motstà¥ndsrörelsen som in i det längsta hade hoppat pॠnà¥gon typ av front med
dem. Fakta är att det fanns flera faktorer som visade pॠatt detta höll pॠatt
hända. Utöver kravet att USA villkorslöst skall lämna Irak, sॠvar det flera
uppror mot amerikanarna à¥r 2004, det fanns en solidaritetsrörelse med Falluja,
liksom Muqtadas vägran att stödja 2005 à¥rs konstitution och hans starka protest
mot att dela upp landet.
I samband med parlamentsvalet 2005 hävdade vi
att valets verklige vinnare var Muqtada al-Sadr och att USA:s närmaste samarbetsmän
bland de shiitiska politiska krafterna hade lidit ett nederlag. Regimen under
al-Maliki kom att hamna i en situation där den var sammanbunden med Muqtada,
som kom att bli Bagdadregimens viktigaste stöd.
à… andra sidan, sॠblev konsekvensen av detta
att Muqtada och hans Mahdiarmà©, oavsett vilka fraser och vilken politisk
retorik som användes, drogs in i inbördeskriget pॠden shiitiska sidan och att
motstà¥ndsrörelsen med rätta ansà¥g att Muqtada var ansvarig för regeringens
politik. Avrättningen pॠSaddam alldeles i slutet av 2006 fullbordade faktum,
där det uppenbarligen var män frà¥n Muqtadas parti som var bödlar och som
försökte förolämpa Saddam under avrättningen.
Det är viktigt att framhà¥lla, att tack vare
hans principfasta hà¥llning mot ockupationen sॠkom han att bli en symbol för
motstà¥ndet, oavsett vilken möjlig kritik man kan ha mot honom. Den grymma
avrättningen och filmen kom att ses av motstà¥ndsrörelsen som en gemensam attack
frà¥n USA och deras shiitiskt islamiska allierade inklusive Muqtada; detta har
lett till en stor klyfta som det är svà¥rt att överbrygga inom en förutsebar
framtid.
Liksom vi frà¥n början gjort, sॠstà¥r vi nu pà¥
motstà¥ndsrörelsens sida, och därmed mot Malikiregeringen och hans allierade
Muqtada. I denna situation kan vi endast visa styrka och fortsätta kampen.
Ifall de grundläggande förhà¥llandena ändras och olika internationella
konstellationer skulle ändras, sॠkan motstà¥ndsrörelsen sträcka ut sin hand.
Möjligtvis kommer den dॠatt tas emot.
Motstà¥ndsrörelsens politiska opposition mot
den stärkta samlingen av shiitisk politisk islam i Irak, liksom Irans
halvt-om-halvtliknande ockupationspolitik gentemot sin granne, fà¥r inte under
nà¥gra omständigheter tillà¥tas leda till en antishiitisk och chauvinistiskt
antiiransk hà¥llning, även om dessa attityder är vanliga i sunnitiska kretsar.
Vidare mà¥ste kampen ledas som en nationell och politisk kamp, även om det inte
kan förnekas att sunniaraberna är dominerande i motstà¥ndsrörelsens massbasis.
Tillräckligt mà¥nga potentiella brytpunkter
finns i det shiitiska samfundet. à… ena sidan sॠhotar USA Iran och dess
shiitiska anhängare med aggression, vilket endast kan stärka den
antiamerikanska tendensen – utöver det faktum att ockupationen i sig
tillbakavisas av de flesta shiiter. à… andra sidan delar de irakiska shiiterna
en arabisk identitet med sunniterna som knappast för all evighet kommer att ha
en underdà¥nig attityd gentemot Teheran. Det är ocksॠmotstà¥ndsrörelsens ansvar
att uppmuntra dessa svaga punkter och att presentera ett acceptabelt program
för shiiterna.
Det är högst sannolikt att ett enande av
sunnitiska och shiitiska motstà¥ndare mot ockupationen i en enad front skulle
frigöra tillräckligt med kraft för att kunna driva ut inkräktarna ur landet.
Willi Langthaler
Översättning frà¥n engelska av Erik Anderson
