Intervju med Asrar A Abdullatif, talesperson för Iraks Kommunistiska Parti (Centralkommandot)
Iraks kommunistiska parti
splittrades 1967 i tvॠorganisationer. Moderpartiet behöll länge starka
band till Sovjet, medan utbrytargruppen Centralkommandot (ICP-CC) har
drivit en självständig linje sà¥väl gentemot Sovjet som USA. Efter
invasionen 2003 har moderpartiets ledare kunnat ses skaka hand med
USA:s guvernör Paul Bremer och partiet har pॠolika sätt gett sitt stöd
till ockupationen, bland annat genom deltagandet i valet. I motstats
har ICP-CC konsekvent motsatt sig ockupationen och ser självständighet
som en grundförutsättning för demokrati i Irak.
Asrar A Abdullatif är talesperson för ICP-CC och en välkänd figur inom
den irakiska arbetarrörelsen. I mars deltog han i konferensen “Med
motstà¥ndet för en rättvis fred i Mellanöstern” i italienska Chianciano.
Efter fyra à¥r av ockupation är situationen för de flesta irakier
fortsatt ytterligt svà¥r, säger Asrar. Särskilt gäller detta kvinnorna
vars ställning stadigt försämrats.
– Innan ockupationen hade kvinnorna en stark ställning i det irakiska
samhället. Visserligen saknade de ofta politiskt inflytande men detta
gällde ju ocksॠför de flesta män. Kvinnorna arbetade och deltog i
samhällslivet och i vissa sektorer var de i majoritet. Till exempel var
à¥ttio procent av de statliga banktjänstemännen kvinnor. Detta är
viktigt för kvinnans ställning. När kvinnor arbetar kan de inte tvingas
till saker. Nu är situationen radikalt annorlunda. Mà¥nga và¥gar inte
längre ta sig till sina jobb pॠgrund av osäkerheten pॠgatorna.
Bilden av ett inbördeskrig mellan sunni och shia i Irak är falsk, menar Asrar.
– De regeringstrogna miliserna dödar vemsomhelst som motsätter sig
regeringen och USA. Ett exempel är angreppet pॠen by nära Najaf där
sexhundra personer dödades urskillningslöst. Det handlade om enkla och
fattiga människor som var emot regeringen – inte om sunni eller shia.
– Folk har alltid gift sig med varandra utan hänsyn till religiösa
indelningar och det finns ingen stad som är helt sunnitisk eller
shiitisk sà¥som ockupanterna försöker ge sken av. Inte heller har vi
nà¥gon historia av religiösa partier.
När det gäller förhà¥llandet mellan den irakiska vänstern och motstà¥ndet
som helhet betonar han vikten av frontbygge. Och visst gà¥r det att
samarbeta med en motstà¥ndsrörelse som inte är socialistisk, säger han.
– Jag är kommunist. Hela mitt liv har jag kämpat mot baathregimen, och
visst levde vi under en svà¥r politisk situation tidigare ocksà¥. Inte
heller kan jag säga att jag stödjer islamismen. Men de som kämpar mot
amerikanerna slà¥ss ocksॠför oss. Ska jag dॠställa mig emot dem?
– Naturligtvis skulle jag vilja att det var kommunisterna som ledde
motstà¥ndet men det är inte sॠdet ser ut. Det finns förstà¥s kommunister
som deltar i motstà¥ndet men de utgör inte majoriteten.
När jag frà¥gar Asrar vad vänstern i väst kan göra understryker han
vikten av att den ger politiskt stöd à¥t motstà¥ndet, och att den
berättar för människor i väst vad som händer i Irak.
– Det är viktigt för oss hur ni agerar. Vi har ju sett hur de arabiska
regeringarna konsekvent ställer sig emot oss och pॠamerikanernas sida.
Dॠär det viktigt att irakierna känner att de inte är helt ensamma. Och
jag vill inte att mitt folk ska hata europà©er.
– Allt som pॠnà¥got sätt utmanar imperialismen hjälper oss. Pà¥
motsvarande sätt är jag övertygad om att kampen i Irak har skapat en
reell chans för folk i andra länder att utvecklas i fred. Inte minst i
Latinamerika, där vi nu ser hur sex länder börjat gॠsin egen väg. Den
möjligheten kan de tacka det irakiska motstà¥ndet för.
– Henry Kissinger sa en gà¥ng att “om de vinner i Bagdad stà¥r vägen till
Washington öppen”. Det som händer i Irak har betydelse för stora delar
av världen.
à…sa Henriksson
